Saknaden är stor

 

Sista inlägget jag skrev om min ponny var hur mycket jag älskar honom och att det skulle ta ett tag innan han blev som förut.

Det blev aldrig så..

Onsdagen den 14/11 sa jag god natt och pussade dig som jag alltid gjorde och sa ''vi syns i morgon älskade ponny''.

Torsdagen den 15/11 vaknade jag med en konstig känsla i magen men tänkte inte mer på det.

Under dagen fick jag en massa sms från folk som sa att dom tyckte synd om mig och jag förstod inte varför?

Sen så kom chocken, det hade hänt en olycka och stallet var stängt.

Jag gick hela dagen och var orolig med tanken på att det värsta hade hänt.

Jag sickade iväg ett sms till My och frågade om det hade hänt något med Nadde och jag fick svaret ''Ja..''.

Då brast allt!

Jag satt på lektoinen och bara grät.

Pappa kom och hämtade mig och jag skrek och grät samtidigt medans han sa ''Nadde är död..''.

Jag viste inte vart jag skulle ta vägen.

Jag gråter varje gång jag tänker på dig.

Jag tror fortfarande att du står där i stallet och väntar på mig när jag kommer.

Det här kunde ju inte hända mig och min ponny, det var ju omöjligt.

Jag saknar dig så att det gör ont och jag kommer alltid att älska dig!

 

 Vila i frid älskade ponny

Nadal 1999 - 15/11 2012

Du har det bra där du är nu

 

/Clara

<3 Det är alltid tungt att förlora någon man älskar. Hoppas att du mår bra trots omständigheterna <3 med tiden kommer du att minnas alla fina stunder ni haft och allt roligt ni gjort...Kram i massor

Urs vad tragiskt massa kramar <3

♥♥♥

♥♥♥♥♥

Vad var det som hände?? <3 <3 <3 <3 Hoppas det årdnar sig snart :-) Kramizz